Äktenskapets återkomst

ÄKTENSKAPETS ÅTERKOMST

_DSC0121_klar

Äktenskapet har gjort comeback. Fler gifter sig och i yngre ålder än för tio år sedan. Men de som gifte sig mest under 1900-talet är 30-talisterna. Börje och Siv gifte sig för 60 år sedan och firar diamantbröllop i sommar. Malin och Alexander är mitt uppe i bröllopsplaneringen. Hur liknar och skiljer sig deras tankar kring äktenskap och bröllop?

 

Text och foto: Matilda Carlström

Symbol Stycke ny

– Vi hade en svensk präst, men en dansk organist. Jag kommer ihåg att organisten satt och rökte cigarr. Så spelade han ”dadada” på orgeln, och det var det fullt med rök omkring honom.

Börje nynnar Mendelssohns klassiska bröllopsmarsch och visar hur organisten satt lite nonchalant med cigarren i ena mungipan medan han hamrade på orgelns tangenter.

– ”Dadada”, sådär, med cigarren lite grann på sidan, fortsätter Börje.
– Lilla hjärtat, han satt på… försöker Siv.
– Ja, men han rökte cigarr, hävdar Börje bestämt.
– Han satt ju däruppe, jag förstår inte hur du skulle kunna ha sett det, skrattar Siv och skakar lite på huvudet.

Vi sitter i vardagsrummet i den stora, centrala lägenheten i Varberg hemma hos Börje och Siv Lindblom. De träffades på 1950-talet då båda jobbade på bultfabriken i Hallstahammar. Siv som kontorist och Börje på ritkontoret.

– Vi hade ett stort fönster där på kontoret, och därifrån brukade jag spana in Börje när han kom ner för den stora trappan. Han var den snyggaste! säger Siv.

Men Börje spanade inte direkt in Siv där på kontoret.

– Nej, det gjorde jag egentligen inte. Det var någon mil emellan Sura och Hallsta, och dom var ju som hund och katt. En Hallstapojke skulle egentligen inte kunna fria med en Suraflicka, för då fick man stryk. Man var ju rivaler, säger Börje.

_DSC0146_klar

Börje och Siv Lindblom gifte sig sommaren 1955.

Siv tar fram den ljusblå bröllopsklänningen med spetsmönster som hon förvarat inplastad och välvårdad tillsammans med den tillhörande jackan och den lilla vita dunhatten. Det är en vacker klänning och man kan riktigt se glädjen i Sivs ögon när hon håller den framför sig och minns. Den för oss tillbaka till en sommardag 1955. Det var en alldeles ovanligt varmt sommar. Börje och Siv hade köpt tågbiljett för 59 kronor och 25 öre tur och retur från Surahammar för att fara ner till Köpenhamn och gifta sig. Börje hade klätt sig i en modernt bredaxlad kostym och Siv hade själv satt upp håret i en snygg svinrygg.

_DSC0139_klar

Siv med bröllopsklänningen.

– När jag var i affären med mamma och provade den här klänningen så höll jag på att svimma. Jag var ju iallafall två månader på väg, och kunde inte stå still så länge. Men även om jag var gravid var jag inte så tjock. Nu har den bleknat i färgen. Men den är fortfarande lite ljusblå, säger Siv.

Att Siv var gravid var det som gjorde att de bestämde sig för att gifte sig just då.

– Anledningen till att vi gifte oss just då… Ja, det var det vanliga det. Att det blev barn på väg. Då fick man ju skynda på det hela lite grann. Det var väl inte riktigt meningen. Men blev man med barn då skulle man gifta sig. Så var det bara, berättar Siv.

Men Siv upplevde egentligen inte att det var några konstigheter med att ha blivit gravid innan äktenskapet.

– Det är klart att det fanns tanter som sa ”jaha, hon var tvungen att gifta sig”. Lite sådär sa dom nog sinsemellan, det tror jag nog. Men det var ju väldigt vanligt. Jag tror det var vanligare än att man ställde till bröllop i förväg, säger hon.

– Det var ingen som levde ihop och hade barn som inte gifte sig. Det gjorde man bara inte. Det hade väckt uppmärksamhet, säger Börje.

Men att de hade gift sig ändå tids nog tvivlar de inte en sekund på.

– Var man förlovad, då var tanken att man skulle gifta sig inom ett år. När man hade broderat färdigt som man sa, säger Siv.

Att ”brodera färdigt” innebar att man skulle brodera handdukar, lakan och liknande till det blivande hemmet. Helt enkelt för att sedan kunna visa upp sitt hem.

– Även om det värsta jag visste var att sy så gjorde jag det ändå. Satt och fållade handdukar och sydde lakan, och så skulle man brodera namn på, säger Siv.

Symbol Stycke ny

Att det var vanligt att man redan var gravid när gifte sig är något som även Helene Bergman, genushistorisk forskare på Stockholms Universitet, bekräftar. Hon menar att bilden vi har i dag av att folk inte hade sex innan äktenskapet, historiskt sett inte stämmer. Tvärtom har det varit accepterat. Däremot inte att skaffa barn innan man gifte sig. Hon tror att det främst handlat om en kombination av sociala normer och av juridiska faktorer. Lagstiftningen gjorde helt enkelt skillnad på om ett barn var fött inom eller utanför äktenskapet.

– Det finns många historiska undersökningar som visar att skillnaden i tid mellan att ett par gifte sig och när första barnet föds ofta är kortare än nio månader. Då pratar vi även 1800-tal. Vissa historiker hävdar att det funnits en mer tillåtande attityd till föräktenskaplig sexualitet i Skandinavien, men man har ändå förväntat sig att folk skulle gifta sig om dom blev gravida. Det ansågs som något självklart, säger Helena Bergman.

Börje föddes 1930 och Siv 1933. De var unga vuxna under efterkrigstiden, och tillhör den generation som gifte sig mest under hela 1900-talet. Både i högre utsträckning och i yngre ålder än generationerna före och efter.

"Att innan dess vara ensam med ett litet barn och samtidigt försörja både sig själv och barnet var i princip omöjligt."

Äktenskapsboomen under 1950-talet förklarar Helena Bergman med att vi fick ett ökat välstånd i Sverige. Tidigare hade en större andel människor levt ogifta i samboliknande förhållanden. Eller ”Stockholmsäktenskap” som det kallades. Under efterkrigstiden fick folk det bättre och fler fick råd och möjlighet att gifta sig. Fram till 1970-talet går Sverige in i en hemmafruepok. Mannen fungerar som lönearbetande försörjare, kvinnan som hemmafru och äktenskapet som ekonomisk och social trygghet.

– Man får tänka på att det inte fanns någon utbyggd barnomsorg. Det är först från 70-talet och framåt som vi börjar få dagis och betald föräldraledighet. Att innan dess vara ensam med ett litet barn och samtidigt försörja både sig själv och barnet var i princip omöjligt. Så det fanns många olika incitament till att gifta sig, säger Helena Bergman.

Under 60-talet blev det mindre populärt att gifta sig, och den nedåtgående trenden höll i sig fram till 90-talet då den vände igen. Helena Bergman pekar på att 60- och 70-talen var en period då många började ifrågasätta konventioner och samhällsnormer. Man började experimentera med andra sätt att leva på. Även p-pillrenas framväxt på marknaden tror hon hade stor inverkan på att folk gifte sig i lägre utsträckning. Man kunde nu styra lite mer över familjebildandet själv, och samhällets värderingar och normer förändrades.

– Men sedan 90-talet har det i stället blivit så att fler bejakar traditioner igen, vilket visar sig till exempel i att giftermålstalen går upp, säger hon.

Unga i dag gifter sig mindre för att samhället förväntar sig det av dom, och mer av romantiska skäl eller för att det är roligt. Bröllopen blir allt mer personliga för att spegla parets personlighet.

Symbol Stycke ny

60 år efter att Börje och Siv gifte sig träffar jag Malin Ringmann och Alexander Johnsson, 27 respektive 28 år gamla, i deras tvåa i Varberg. De har precis kommit hem från en resa till Island och Färöarna, och befinner sig just nu mitt uppe i bröllopsplaneringen. Förra sommaren förlovade de sig på ett rökigt kafé i Köpenhamn. Till hösten är det dags för bröllop.

_DSC0203_klar

Malin och Alexander ska gifta sig i september.

– Vi gifter oss mest för att det är roligt. Det ska bli en så bra fest som möjligt, och eftersom tanken är att vi vill vara ihop resten av våra liv så kan vi lika gärna gifta oss. Det handlar mer om det, än om det skulle finnas praktiska fördelar med att vara gift som jag inte har koll på, säger Malin.
– Ja, det är kul med grejer som kan samla hela släkten och alla vänner samtidigt, säger Alexander.

Varken Malin eller Alexander tycker det hade spelat någon roll om de skaffat barn före eller efter äktenskapet. Först funderade Malin och Alexander på att kanske ha bröllopet i kyrkan, men kom fram till borgerlig vigsel kändes bättre eftersom ingen av dom är särskilt religiös.

_DSC0209_klar

Det är mycket att bestämma och planera inför bröllopet.

– Vi funderade ett tag på att välja en annan plats än kyrkan men ändå ha en präst. Och att fråga om prästen kunde ta bort allt religiöst i vigseln. Men så kom vi på att då behöver det ju inte vara en präst överhuvudtaget. Då är det bättre med en borgerlig vigselförrättare, så slipper man känna sig som en hycklare, säger Malin.  

För Malin och Alex är det viktigt att bröllopet känns personligt och inte krystat och stelt. De har inte riktigt bestämt musik till själva vigseln än, men det lutar mot att det blir något med Thåström eftersom det är musik de båda gillar, och som de upplever som stämningsfull.

– Det är inte petnoga med alla detaljer. Men vi vill ändå ha musik som vi gillar, och kläder som vi känner oss bekväma i. Jag har köpt en second hand-klänning på internet till exempel. Det känns mer som jag än om jag hade haft en lyxig gräddbakelseklänning, säger Malin.
– Det blir väl så automatiskt nästan. Man har ju sin specifika smak, och får man då arrangera en fest helt själv så blir det väl mer personligt, säger Alexander.

Symbol Stycke ny

Tillbaka till Siv och Börje. Börje sitter och bläddrar i parets bröllopsalbum där de sparat bilder och kvitton från vigseln i Köpenhamn. Att de åkte ner till Köpenhamn för att viga sig var något som folk i deras omgivning uppfattade som lite ”märkvärdigt.”

– Vi var ju vanligt folk och då skulle man egentligen gifta sig hemma i kyrkan eller på prästgården, och därmed basta, säger Siv.

– Det vanligaste bland våra vänner var att man gick till prästgården och vigdes där. Sedan hade man bröllopsmiddag på lokal eller i hemmet. Att gifta sig borgerligt eller civilt hade man aldrig hört talas om. Samhället var överhuvudtaget mer religiöst då, säger Börje.  kontextruta

_DSC0158_klar

I bröllopsalbumet har Siv och Börje sparat bilder och kvittot från Köpenhamnsresan.

 

Comments are closed