Att lämna Sverige

ATT LÄMNA SVERIGE

Udvandrere_på_Larsens_Plads_ WEBB

Varje år lämnar runt 50 000 svenskar vårt land för att söka lyckan utomlands. Var 20:e svensk, runt en halv miljon människor, bor idag utanför Sveriges gränser. De senaste decennierna har vi sett en ökande emigration, endast jämförbar med det sena 1800-talets utvandring från fattig-Sverige.

 

Text och foto: Simon Rissvik

Symbol Stycke ny

Louise Thelander är klädd för flytt. I gråa och svarta snickarbyxor och arbetshandskar övervakar hon pusslandet av speglar, fåtöljer och stolar. På flyttbilens flak står sambon Lars Rosie med sin son André och lägger ett live-tetris med möblerna.

– Vi har gjort oss av med hur mycket som helst, vi hade ungefär 70 kubikmeter möbler, nu har vi 30, resten har vi sålt, slängt och skänkt, hojtar Lars. Hans glasögon har tonats av solens små gästspel på den annars gråa himlen över Öresund.

Det är onsdagen den 15 april och knopparna på träden vid Allmogegatans slut skvallrar om att våren gjort en blixtvisit i helgen. Lousie och Lars står inför sitt livs äventyr. På fredag ska de utvandra, lämna Sverige för Grottazzolina, en liten by två mil från Italiens adriatiska kust. 200 mil från Helsingborg, familj, jobb och tryggheten det innebär. I den lilla byn på 3129 invånare har de köpt ett renoveringsobjekt, ett stenhus på 460 kvadrat som ska förvandlas till ett bed and breakfast och bostad för paret och hunden Ellie.

– Nu när det är verklighet så tänker jag ofta ”vi ska ju bara flytta, det är ju inte så stort”. Vi ser det som ett projekt, vi flyttar ner dit och renoverar ett hus och startar ett företag, funkar det inte så flyttar vi tillbaka, säger Louise.

Drömmen om Italien har funnits sedan paret gjorde sin första resa tillsammans. Efter otaliga resor, kontakter med mäklare, italiensk byråkrati och pappersarbete, krossade drömmar, nytt hopp, stora besvikelser och stunder av lycka står de nu äntligen som ägare av ett hus på den Italienska landsbygden.

Louise Thelander övervakar pusslandet

Louise Thelander övervakar pusslandet.

Att lämna Sverige, det gamla och det fria, trygghet och familj, är ett stort steg. Men Louise och Lars är inte ensamma, inte på långa vägar. Varje år utvandrar runt 50 000 svenskar och över en halv miljon beräknas bo utanför landets gränser. På SOM-institutet vid Göteborgs universitet har man kartlagt utlandssvenskarna: vi finns i runt 186 länder runtom i världen. Flest har klivit över staketet och flyttat in hos grannen Norge där drygt 100 000 svenskar bor. Näst populärast är USA och på tredje plats hamnar Storbritannien. På topp 15 listan finns också länder som Australien, Grekland och Kanada. Äldst svensk befolkning har Kroatien där medelåldern hos svenskarna är 57,4 år, yngst är vi i Somalia där medelådern är 34,3 år. Det mest svenskbefolkade landet utanför Västeuropa, Nordamerika och Australien är Thailand där 2010 stycken svenskar bor enligt, Skatteverkets siffror. Dessa siffror baseras på hur många som uppgett en officiell adress i landet där de bor, vilket är drygt hälften av den halva miljonen som uppskattas bo utomlands.

Lars och Louise är båda 48 år. När de träffades 2004 hade de bägge tonåringar från tidigare förhållanden och för åtta år sedan, med fem ungar, flyttade de in i det röda tegelhuset på Allmogegatan. Louise är utbildad stresspedagog och hälsoutvecklare och Lars är medicinsk massageterapeut. Nu har Lars sagt upp sig och Louise har fått tjänstledigt, det är dags att uppfylla en gemensam dröm och de är överens om att tiden är helt rätt.

Det är framför allt 70-talister mellan 35 och 44 år som bor utomlands. Om man frågar valmyndigheten är en utlandssvensk någon som någon gång varit folkbokförd i Sverige. Flyttar man utomlands gäller ens rösträtt i tio år, sen kan man registrera sig för ytterligare tio. Valdeltagandet bland den här gruppen brukar ligga på dryga 30%, samtidigt är antalet röstberättigade utlandssvenskar tillräckligt många för att avgöra ett riksdagsval. Många återvänder till den fjällhöga norden, två av tre som officiellt anmält en adress utomlands flyttar tillbaka inom fem år.

collage lars och louise

Lars och Louise i köket på Allmogegatan. Hunden Ellie följer med till Italien.

  

"I Sverige lever vi för att jobba, i Italien jobbar man för att leva"

För Louise och Lars handlar det om att leva, på riktigt.

–  I Sverige lever vi för att jobba, det har vi gjort för länge nu. I Italien jobbar man för att leva. Livet kommer först, inte jobb och måsten. Jag vill leva hela dygnet, säger Lousie och Lars fyller i: – Svenskar är väldigt tråkiga människor, om du hälsar på någon du inte känner på stan då tänker folk att du är tokig. Så upplever jag inte det i Italien, man ser varandra på ett annat sätt.

Flyttbilen är fullpackad och det småregnar utanför köket där bara några stolar, en kaffekokare och flyttlådor finns kvar. Lousie och Lars är glada och förväntansfulla. För några år sedan såg de ett föredrag om privatekonomi och sparande, efteråt pratade de med några av ekonomerna på plats som uppmuntrade dem att fortsätta jobba för Italienflytten. De fick rådet att sätta upp ett mål, ett datum att sikta mot.

 – Vi satte mars 2015, nu går flyttlasset i april, det känns väldigt bra, säger Lars.

Men det har varit en lång resa, rent praktiskt finns en del att göra innan man flyttar.

– Det är en djungel. Man måste prata med försäkringsbolag, Skatteverket, Försäkringskassan osv. I Italien måste vi registrera oss som medborgare, massor av papper. Men att vi rör oss inom EU gör att det hela blir enklare, säger Louise.

–  Jag stod här och åt yoghurt med en brödkniv nyss, allting går, säger Lars och skrattar. Vi har gjort slut med Sverige, det enda som finns kvar är ett bankkonto och en särskild postadress hos brorsan, fortsätter han.

Sedan 1970 beräknas över en miljon människor ha gjort slut med Sverige. År 2010 flyttade 49 278 personer utomlands, inte sedan 1887, då den stora utvandringsperioden från Sverige kulminerade med 50 786 emigranter, har så många människor utvandrat. Då uppmättes Sveriges befolkning till drygt 3,5 miljoner, hela 1,3 miljoner svenskar utvandrade till Amerika, de flesta av helt andra anledningar än dagens utvandrare.

Symbol Stycke ny

UFFE

Ulf Beijbom har skrivit ett 30-tal böcker om den stora emigrationen.

Ulf Beijbom skrider ljudlöst fram över parketten i den antikt inredda våningen högst upp på Vallgatan 3 i Växjö. Han hämtar sin senaste bok Oförglömligt: ett liv i emigrationsforskningens tjänst från bokhyllan som täcker hela väggen och sträcker sig drygt sex meter från ytterdörren in i hallen. Omslaget pryds av honom själv iförd en cowboyhatt och kostym, som en J.R-kopia från TV-serien Dallas.

Jag brukade klä upp mig sådär på Minnesotadagen som Utvandrarnas hus här i Växjö anordnade förr, säger han.

Ulf kom till Växjö från Uppsala 1965, värvad för att chefa över emigrantinstitutet och utvandrarnas hus som tillkom 1968. Han har skrivit ett 30-tal böcker, alla inom ämnet svensk emigration, och är medlem av Vilhelm Moberg-sällskapet. Han har forskat på perioden då Sverige sågs som ett utvandringsland, från 1850 och fram till första världskrigets början. Att han hamnade i Växjö är ingen slump, smålänningarna blev tidigt ett utvandrande folk.

– Den typiske emigranten hade en agrar bakgrund. Men även många äventyrare, framför allt unga män, lämnade under guldruschen. Utvandringen var till största del ett landsbygdsfenomen, berättar han.

Fattigdom var den stora anledningen. Framtidsutsikterna var dåliga, och löftena om ett bättre liv i Amerika lockade. I Vilhelm Mobergs Utvandrarna drömmer Karl-Oskar om ett bättre liv:

”…Sädens skylar var oräkneliga som havets böljor. Här svallade ett hav av gyllene säd, utbredande sig som en enda stor sädesbinge av outtömligt djup. Det var frukten på jorden, som han såg här, en ofattbar mängd av bröd åt människorna: en veteåker i norra Amerika

Emigrationen var förvånansvärt organiserad, redan i Sverige kunde man köpa en biljett från Göteborg hela vägen till Minnesota med samtliga transporter inkluderade, som ett dåtidens tågplus. När en av de runt 1,3 miljoner människor som lämnade landet steg i land på Ellis Iland, New York, tog majoriteten sig väster ut mot Chicago och Minnesota. Här etablerade sig Svensken snart som antingen hembiträde eller hantverkare.

– Mitt genomgående intryck har varit att svenskarna hade en fördelaktig framtoning i Amerika. Det baserades på att de var arbetsvilliga och anpassningsbara. De ville lära sig engelska illa kvickt. Det finns roliga historier om hur de gjorde sig av med de svenska ”bonna-kläderna” genom att kasta dem över bord innan båten kommit i land, berättar Ulf.

 

I Swede Town, Chicago, levde folk trångt;

– De föredrog att bo tillsammans, de var väldigt sparsamma och byggde ofta hus i norra delarna av Chicago.

Flera sociala nätverk etablerades snabbt, det fanns landskapsföreningar, körer, idrottssällskap osv, ofta startade och ledda av präster som var tidiga med att utvandra och vana vid kontakt med myndigheter.

– Det var framför allt präster och kyrkan som höll ihop svenskarna utomlands. Det är ganska lustigt för ofta flydde man kyrkan, man tyckte den var så förtryckande, berättar Ulf.

"Det var framför allt präster och kyrkan som höll ihop svenskarna utomlands. Det är ganska lustigt för ofta flydde man kyrkan"

Symbol Stycke ny

Löften om välbetalda arbeten, mark och farmar på bördig jord lockade svenskarna till Amerika under 1800-talets andra hälft. Idag ser det annorlunda ut. I köket på Allmogegatan i Helsingborg är flyttpizzan äntligen på plats. Lars viker en slice och tänker efter en stund innan han svara på frågan om han och Louise tänker åldras i Italien;

– Vi kommer aldrig tillbaka, säger han.

– Fast det kan inte jag säga, jag vet inte. Det får framtiden utvisa, vi stannar så länge vi trivs, svarar Louise.

På gatan utanför köksfönstret rullar det in ytterligare ett släp som ska fyllas, och nu utbryter panik i lägret;

– Skojar han!? Ska vi få in 120 lådor i den!? Vilket skämt! säger Lars. –Jaha, det här blir ju spännande, suckar Louise samtidigt som Lars lägger upp ett leende och konstaterar att det inte är första hindret på den här färden.

– Men allt är möjligt, det ser du ju här! säger han.  kontextruta

Hör Ulf Beijbom berätta om utvandringen till Amerika

Comments are closed