Regissören mot strömmen

REGISSÖREN MOT STRÖMMEN

Johannes6kopia

80 procent av svensk film går med förlust. Inte ens den kommersiella filmen klarar sig själv längre. Magasinet Kontext träffar regissören Johannes Nyholm som tror att mer fantasi och mindre deckare kan hjälpa Filmsverige.

 

Text och foto: Erik Göthlin

Symbol Stycke ny

2008. Ett snobbigt TV-team är på besök i regissören och animatören Johannes Nyholms studio. I mitten av rummet står ett ensamt skrivbord. Skrivbordslampan är riktad rakt nedåt. Ljuset som lyser upp dockskåpets insida är vitt och sterilt - inga detaljer slipper undan här. Mörkret utanför de fyra väggarna är massivt.

– Han ser rätt ruffigt ut. Man kan tro att den är slarvigt uppbyggd, att någon bara provat sig fram. Men den är ändå komplex inuti med en stomme av aluminiumtråd.

Johannes Nyholm, Dockmakaren, lutar sig över skåpets plywoodväggar. Hans ansikte är dunkelt i ljuset från lampan. Påminner om något ur en skräckfilm. Han håller i Dockpojken, en lerfigur klädd i en grön t-shirt och svarta shorts. Munnen på dockan är uppspärrad i ett frustrerat grin och de mörkt rynkade ögonbrynen skulle passa vilken filmskurk som helst. Johannes arbetar med händerna metodiskt, på gränsen till försiktigt. Med modelleringspinnen förfinar han konturerna, den sista touchen gör han med tummen. Han flyttar Dockpojkens ögon fram och tillbaka med en bit ståltråd, ändrar blickriktningen. I Dockpojkens rum står en TV, en soffa, en skål med chips. Det ser ut som ett riktigt vardagsrum, men möblerna är gjorda av papier-maché, kartongbitar och lera.

– Hur är det med tyngden på den där, får jag känna? frågar reportern försiktigt.

Det smäller högt när Dockpojken träffar golvet.

– Jäävlar, utbrister Johannes med hjärtat i halsgropen.

Han tittar på Dockpojken med ett sammanbitet ansikte. Oron växer i hans blick. När han tänder taklampan är magin som borta. Irritationen växer sig allt starkare mellan Johannes och reportern.

2015. Med filmen Dockpojken färskt i minnet är det med en viss nervositet jag träffar Johannes i hans hem i Majorna i Göteborg. Nu är filmen visserligen en parodi, en drift med Johannes egna konstnärskap, men jag undrar ändå om han har något emot journalister. Rädslan visar sig dock snabbt vara obefogad. Däremot illustrerar filmen Johannes perfektionistiska arbetssätt och relation till film. En hållning han hade under flera år men som allt mer luckras upp, och som han försökte släppa helt på under inspelningen av sin kommande spelfilm Jätten.

– Att släppa in irrationella element som fulla bebisar och djur som springer omkring och som man inte riktigt vet vad de tar sig till, gör att det blir roligare. Slutresultatet blir ofta mer levande och oförutsägbart.

Man kan tänka sig att Johannes hem ska vara belamrat med dockor och rekvisita i varje vrå och hörn, men när vi kommer dit inser jag snabbt att det inte är så. Den ljusa lägenheten skvallrar inte alls om vem som bor där. Men en till synes hastigt nedtecknad figur i tusch på ett block på köksbordet bär ändå spår av regissörens filmvärld. Johannes är eftertänksam när han karakteriserar ”typisk” svensk film.

– Något som är slående är hur lite fantasi vi faktiskt har. Vår film bygger i princip bara på verkligheten, den grå trista verkligheten. Oavsett om det är ett deckardrama eller diskbänksrealism.

dockpojken_puppetboy_bigandsmall

0350_017b

dockpojken_puppetboy_breakfast

Den lille Dockpojken. Pressbilder: Johannes Nyholm

Symbol Stycke ny

Tomas Eskilsson. Pressbild: Sergio Joselovsky

Tomas Eskilsson. Pressbild: Sergio Joselovsky

Mer än 80 procent av all svensk film går med förlust idag. Produktionsbolagen som står bakom filmerna går på knäna när intäkterna från bio och DVD-köp inte motsvarar de pengar som filmerna faktiskt kostar att göra. Filmavtalet har länge pekats ut som boven i dramat för bristande finansiering och innovation. Och efter många års kritik har dagens regering lyssnat då kulturministern Alice Bah Kuhnke i maj meddelade att Filmavtalet rivs upp och istället ersätts av helstatlig filmpolitik. Tomas Eskilsson är VD för Film i Väst som lämnade Filmavtalet förra året. De är mycket positiva till statlig filmpolitik.

– En oro är att förändringar i den offentliga ekonomin skulle kunna påverka filmproduktionen negativt när den är statlig. Normalt sett skulle jag dock vilja påstå att inga kulturområden åker på särskilt stora besparingar bara på grund av det ekonomiska läget.

Tomas Eskilsson menar att det inte bara är upp till staten och politikerna att värna om svensk film utan att hela filmbranschen måste ”dra åt samma håll”. Han menar att vårt grannland Danmark, som anses vara ett av Europas bästa filmländer, har en mer enhetlig syn på vad man vill åstadkomma.

– Vi borde dela ambitioner och viljor i branschen. I Danmark är det legio att om en dansk regissör åker över till USA så gör han ett par filmer men kommer sedan tillbaka. Svenskarna stannar istället i landet ”over there” och kommer aldrig hem igen.

2010. Det är varmt på den lilla restaurangen, kitschigt inredd med palmer och bambukvistar. Hettan sitter liksom i väggarna. En gäst smuttar försiktigt på sin gröna drink med den obligatoriska paraplypinnen. Men det är något som skaver, gör stämningen ansträngd. Gästen tittar försiktigt på en medelålders kvinna som sitter snett emot honom. Hon pekar mot bartendern som inte helt medgörligt häller upp ännu en öl. Hon har svårt att fokusera blicken, ögonen rör sig åt alla håll. Kraaaas. Bartendern slutar att polera ölglaset med sin duk. Tittar från höger till vänster i en panorering. Kvinnan syns inte till. Men så ser han något mellan borden. Där ligger hon ju! Utslagen.

Johannes Nyholm har spelat in sin kortfilm Las Palmas i snart ett halvår nu. Men det är inte helt lätt att ge instruktioner till huvudrollen. Hon spelas nämligen av Johannes ettåriga dotter.

– Då ställer vi den där. Och så har du skeden där. Nej, vänta lite nu gumman. Okej?

Men hon vill inte vänta utan sätter genast i sig maten han dukar fram. Gästen, som du kanske anar är en docka, kan bara titta på med förskräckta ögon. Det är ju hans mat hon glupskt äter upp! Han slingrar på sig obekvämt. Trådarna som sträcker sig från skyn för figuren fram och tillbaka. Kameran fångar allt på film.

Det var med Las Palmas som Johannes slog igenom för den breda massan. Filmen, en parodi över hur turistande svenskar beter sig på semestern, blev en internetsuccé när trailern lades upp på Youtube. Ett klipp som haft miljontals tittare. Filmen var en välkommen vitamininjektion i ett land som bara de senaste åren producerat hundratals polisfilmer. Samtidigt är det logiskt att vi upprepar tidigare succéer som Wallander och Beck då film är ett extremt kostsamt och tidsödande arbete. Las Palmas som bara är 13 minuter lång tog ett halvår att göra. Vid långfilm tar det ofta åtskilliga år av manusomarbetningar, säljmöten och pitchande av idéer för att få Svenska Filminstitutet att våga satsa på idén. Men det flesta filmer blir inte av. De förblir oftast luftslott som aldrig förverkligas, för att använda sig av regissörens egna ord.

– Svensk film är inte ekonomiskt försvarbar. Det skapar i sin tur en stor feghet hos många i branschen. Du ska ha pengarna på bordet innan du trycker på kameran.

– Som produktionsbolag måste du ha gjort två filmer som tidigare visats på bio för att kunna få stöd av Filminstitutet. Det är en absurd Moment 22-situation där oetablerade bolag utestängs från branschen.

 Johannes Nyholm.

"Svensk film är inte ekonomiskt försvarbar." - Johannes Nyholm

Fakta film båda

På Gärdet i Stockholm står Filmhuset där Svenska Filminstitutet håller till. VD:n Anna Serner håller med om att svensk film borde satsa på utmanande film. Hon efterfrågar fler filmer med ett angeläget ämne som kan intressera den breda massa. Problemet är att vi dels gör för nischad film som inte talar till människor. Dels gör en alldeles för ytlig publikanpassad film, menar hon.

Anna Serner. Pressbild: Marie-Therese Karlberg

"De som gör film måste också ha högre ställda ambitioner." -Anna Serner. Pressbild: Marie-Therese Karlberg

– De som gör film måste också ha högre ställda ambitioner. Samtidigt som Filminstitutet också kan bli bättre på att stödja mer kreativa filmidéer.

Men oron över att Filminstitutet inte släpper in tillräckligt många debutanter då man har infört en regel som säger att bara tidigare kända producenter kan få pengar till en film, menar hon är överdriven.

– Visst riskerar vi att stänga ute människor när vi satte upp den här tröskeln. Men det finns möjlighet att få igenom sitt projekt ändå. Äta sova dö är ett exempel på en debutfilm vars oprövade producent med hjälp av en känd producent fick igenom sin film ändå.

2008. Tv-journalisterna ska snart packa ihop sina grejer. Men de vill ha den där sista, snygga bilden till sitt inslag. Johannes klär ut sig till en gigantisk version av sin Dockpojke. Dräkten som är gjord av gummi ser ut att väga hundra kilo. Reportern försöker få Johannes att prata med tillgjord röst och vinka in i kameran så att de ska kunna sända inslaget i ett barnprogram.

– Heeeeej! Det är jag som är Dockpojken. Nä. Gud. Det här är så fånigt. Det funkar inte.

– Jo, men nu är det ju inte du som gör det här inslaget. Det är jag, säger reportern mer och mer frustrerad.

– Nää. Men det är viktigt för mig att Dockpojken hamnar i rätt sammanhang. Det här simpla TV-sammanhanget är inte rätt forum för Dockpojken.

Johannes fäller av misstag kameran som slås sönder mot golvet. Instinktivt puttar reportern Johannes bakåt som trillar mot betongen.

– Aaaaaaj. Aaaaj. Helvete!

Efter mycket om och men kommer han upp på fötterna, springer som en besatt efter journalisterna som tagit hans dator med alla filmer i pant mot den sönderslagna kameran. Men de är redan borta. Johannes slår ut armarna i luften, skriker mot himlen i desperation.

Parodi eller inte. Det krävs integritet och mod för att våga göra annorlunda film i Sverige. Och kanske är det just de ingredienserna som krävs för att Filmsverige ska komma på fötter igen?  kontextruta

Symbol Stycke ny

Fyra snabba frågor till regissören

 

Picasso eller renässanskonst? Jag drar till med Picasso.

Regissör som inspirerat dig? Chaplin.

Favoritfilm? Just nu ser jag mest på TV. Breaking Bad är fantastiskt. Vanligt val kanske. Lost Highway om det gäller film.

Vad vill du se mer av i svensk film i dag? Mer science fiction, mer fantasi!

Symbol Stycke ny

Dockpojken finns också på Youtube:

Dockpojken (2008)

Sagan om den lille Dockpojken (2008)

 

 

Comments are closed