Bergsklättringens vagga

HISTORISK KLÄTTRING I YOSEMITE

- FRÅN ÅR TILL TIMMAR TILL TOPPEN

Utsikt över Yosemite Valley, även kallat "the tunnel view". Den utskjutande klippan i förgrunden på vänster sida är El Capitan.  Foto: Cecilia Ilves

Utsikt över Yosemite Valley, även kallat "the tunnel view". Den utskjutande klippan i förgrunden på vänster sida är El Capitan.

Idag är lättillgängliga klättercenter en självklarhet i svenska storstäder. Hit väljer vi kanske att gå istället för gymmet för att hålla våra kroppar i form. Men när Warren Harding var den första att klättra El Capitans The Nose på 50-talet var klättringen fortfarande en överklassport för män.

 

Text och foto: Cecilia Ilves

 

Symbol Stycke ny

El Capitan, också kallad El Cap, är en av många så kallade big walls som klättras av nitiska klättrare och finns i Yosemite Nationalpark i nordöstra Kalifornien. Hit kommer klättrare från hela världen för att klättra de olika lederna till El Capitans topp. Den gigantiska granitklippan som sträcker sig så högt som 910 meter vakar vasst och höklikt över dalen nedanför. Står man nere i dalen med dess vattenfall och vackra natur och tittar upp mot klippan är synen hissnande. En syn som uppenbarligen triggat många människor de senaste 60 åren att utmana den mänskliga kapaciteten.

En av dem är Christian Türk som år 2008 besökte Yosemite Valley tillsammans med ytterligare en svensk för att klättra upp för den branta granitväggen.

– Det är en väldigt klassisk vägg och en del av klättringens historia. Det var det som inspirerade oss att åka dit, säger han.

Idag bor han i Italien och arbetar som bergsguide i bland annat Alperna och ägnar sig därför åt klättring året om.

"Det är en väldigt klassisk vägg och en del av klättringens historia"

Symbol Stycke ny

Half Dome är ytterligare en karaktäristisk granitklippa i Yosemite Valley. Foto: Cecilia Ilves

Half Dome är ytterligare en karaktäristisk granitklippa i Yosemite Valley.

Redan år 1786 bestegs Mont Blanc, ett av Europas högsta berg, men det var först på 1800-talet klättringen började utföras i större utsträckning för nöjes skull. I Sverige etablerades klättringen som en sport först på 1930-talet. Världens högsta berg, Mount everest, bestegs år 1953. Även om El Capitan inte är till närmelsevis lika hög som Mont Blanc eller Mount everest,  är den näst intill vertikala granitväggen, med den led som kallas The Nose som går ut från klippväggen i mitten, en utmaning även för de mer erfarna klättrarna.

 

När den 34-årige Warren Harding var den första att klättra leden The Nose år 1958 tillsammans med bland annat Wayne Merry och George Withmore tog det dem över 40 dagar. Något som med dagens utrustning och tekniker oftast tar mellan fyra till fem, men har gjorts på bara några timmar. Deras långa

klättring gjordes inte i ett svep, utan fick avbrytas ett flertal gånger för att sedan tas upp igen vid samma nivå, vilket gjorde att nästan ett drygt år förflöt innan Warren Harding kantade toppen.

 

För Christian Türk och hans klättringssällskap tog det tre dagar att ta sig upp för väggen. De tillbringade två nätter uppe i berget och planerade klättringsturen så att de skulle kunna tillbringa nätterna på de hyllor som finns i bergväggen.

– Idag finns det dom som klättrar den på bara ett par timmar, om de har övat mycket, eller över en dag. Men vi hade planerat att vi skulle sova där. Det är ett så klassiskt berg och vi hade inte bråttom, så det var inte det som var vårt mål.

Symbol Stycke ny

Det var först på 80-talet de första inomhusklätterväggarna dök upp i Sverige och så småningom gjorde att klättringen nådde en bredare del av allmänheten. I klättercentrens lokaler utförs idag framför allt så kallad bouldering och topprepsklättring och antalet medlemmar i Svenska klättringsförbundet ökar. Förbundet som har funnits sedan början på 70-talet har idag cirka 7500 medlemmar. Men antalet personer som faktiskt klättrar i Sverige beräknas vara betydligt fler. Jacob Sternius, ordförande för Svenska klätterförbundet, tror att medlemsantalet är så mycket mindre än det antal personer som faktiskt klättrar för att förbundet framför allt tilltalar de som även klättrar utomhus.

För att ta sig upp för The Nose använde sig Christian Türk med sällskap av både så kallad friklättring och aidklättring. Vid friklättring får klättraren enbart använda sina händer och fötter för att ta sig upp. Klättringsutrustningen används då bara för att säkra personen. Vid aidklättring får personen även dra i och stå på utrustningen för att ta sig upp.

– Aidklättringen gör det lite lättare. Vissa partier har en hög teknisk grad och är väldigt svåra.

Christian Türk rekommenderar att en klättrare ska ha klättrat många turer ute med flera replängder innan personen ger sig på El Capitan.

– Det är absolut inget man ska testa första gången, säger han.

För att ta sig till toppen på El Capitan finns det många olika leder att klättra. Det finns också flera olika klättringstekniker att använda sig av. För den som vill går det alltid att utveckla klättrandet och hitta nya utmaningar att anta. År 1993 var Lynn Hill den första personen någonsin att friklättra The Nose. Ett år senare gjorde hon dessutom om det, den gången på mindre än ett dygn.

"Det är absolut inget man ska testa första gången"

Symbol Stycke ny

För Christian Türk är det inte höjden på berget som är avgörande för upplevelsen. Han söker sig inte till bergen för att klättrandet är farligt eller för att han längtar efter adrenalinkickar. För honom är det naturen som drar.

– Du får se så otroligt fina platser och vara på otroligt häftiga ställen genom klättring och skidåkningen som jag tror att många aldrig kommer att få uppleva. Det är upplevelsen att vara ute i naturen helt enkelt.  kontextruta

Comments are closed